Stiftelsen
Albert och Maja fick inga barn. De ville inte heller överlåta Mossebo till några
andra släktingar, efter sin död. Däremot testamenterade de alla sina övriga tillgångar
till släktingarna. I sitt testamente, skrivet 1949, uttrycker Albert och Maja en
önskan att deras hem ska bevaras som ett kulturminnesmärke och gården fungera som
ett kyrkligt gästhem. Detta skulle möjliggöras genom bildandet av stiftelsen
"Maja och Albert Johanssons stiftelse, Mossebo gästhem". Albert dog 1950 men Maja
levde fram till 1963. Efter hennes död bildades stiftelsen som nu förvaltar gården Mossebo.
Maja Johansson i Mossebo salong
I testamentet finns noggranna anvisningar för hur man ska förfara med gården efter
parets död. "Genom stiftelsen skall ordnas fri eller så billig vistelse som möjligt
åt sådana, som är i behov av vila" står det bland annat. Det ska också kunna hållas
kyrkliga kurser och läger på gården. Säteriets huvudbyggnad med allt lösören ska
bevaras som ett kulturminnesmärke, tillgängligt för allmänheten. Även skötseln av
park och trädgård är omnämnd i testamentet. Albert och Maja skriver bland annat,
att Stiftelsen särskilt ska slå vakt om: "större ekar och andra för landskapet
utmärkande träd".
"Albert och Majas stiftelse Mossebo Gästhem" är en kyrklig stiftelse med överinseende
av Domkapitlet i Linköping. Styrelsen ska bestå av fem ledamöter varav tre väljes
av kyrkostämman och två utses av Domkapitlet.
Idén om ett gästhem i Mossebo har inte kunnat realiseras, stiftelsen har istället
arrenderat ut flygelbyggnaden till resraurangverksamhet. Mossebos jordbruksdel
arrenderas ut som sidoarrende, medan skogen sköts av stiftelsen själv.
Stiftelsens huvudsakliga arbete består i att hålla byggnaderna och dess inventarier
i stånd. Två fastigheter som tidigare ingick i Mossebo säteri såldes 1978 respektive
1979, av stiftelsen. Det var fastigheten Solhem, med tillhörande 3000 kvadratmeter,
och fastigheten Fridhem.
